Tal vid Kinas kommunistiska partis landskonferens

Mars 1955

ÖPPNINGSTAL 21 mars 1955

Kamrater delegater till Kinas kommunistiska partis landskonferens,
Vår landskonferens har tre punkter på dagordningen: 1) första femårsplanen för nationalhushållningens utveckling och en rapport om denna plan, 2) en rapport om Kao Kangs och Jao Shu-shihs partifientliga förbund, och 3) upprättandet av en central kontrollkommission.

På grundval av Lenins lära om övergångsperioden har Centralkommittén summerat de erfarenheter, som vunnits efter Folkrepubliken Kinas grundande, och år 1952, då återuppbyggnadsetappen i Kinas nationalhushållning närmade sig slutet, framlagt partiets allmänna linje för övergångsperioden. Denna allmänna linje betyder ett stegvis genomförande av landets socialistiska industrialisering tillsammans med den socialistiska omvandlingen av jordbruket, hantverket och den kapitalistiska industrin och handeln under en period av omkring tre femårsplaner och att på detta sätt uppnå målet att bygga ett socialistiskt samhälle i Kina. Praktiken har bekräftat att partiets allmänna linje är riktig och likaså de viktiga politiska riktlinjer och åtgärder som antagits för att förverkliga den. Tack vare de ansträngningar som gjorts av alla kamrater i partiet och av folket i hela landet har vi vunnit stora framgångar i vårt arbete. Men det har också funnits brister och misstag. Många åtgärder som vi utarbetat kunde omöjligen vara lämpliga i alla avseenden, och de måste ersättas och revideras i ljuset av de nya erfarenheterna i den process som nu håller på att genomföras.

Första femårsplanen för nationalhushållets utveckling är ett stort steg till förverkligandet av partiets allmänna linje. Den pågående landskonferensen bör diskutera detta planförslag samvetsgrant i ljuset av våra praktiska erfarenheter, för att göra dess innehåll relativt hållbart och därför genomförbart.

Det är inget lätt arbete att bygga ett socialistiskt samhälle i ett land så stort som vårt med dess komplicerade betingelser och dess tidigare mycket efterblivna hushållning. Vi kanske kan bygga ett socialistiskt samhälle under loppet av tre femårsplaner, men att bygga ett starkt, högt industrialiserat socialistiskt land kommer att kräva flera årtionden av hårt arbete, låt oss säga femtio år, eller hela andra hälften av det innevarande århundradet. Vår uppgift kräver att vi behandlar förhållandena inom folket väl, särskilt förhållandena mellan arbetarklassen och bönderna. Den kräver att vi behandlar förhållandena mellan våra olika nationaliteter väl. Samtidigt kräver den att vi gör ett bra arbete för att främja intimt samarbete med Sovjetunionen, som är ett stort och avancerat socialistiskt land, och med folkdemokratierna, och även att vi främjar samarbetet med alla de fredsälskande länderna och folken i den kapitalistiska världen.

Vi säger ofta att vi inte bör bli högmodiga därför att vi har gjort vårt arbete bra, och att vi kamrater, bör förbli blygsamma och lära av de utvecklade länderna, av massorna och av varandra för att göra färre misstag. Jag tror att allt detta behöver upprepas vid den pågående partikonferensen. Vi kan se av fallet med Kao Kangs och Jao Shu-shihs partifientlighet att högmod och självbelåtenhet verkligen finns i vårt parti och faktiskt i allvarlig omfattning bland vissa kamrater. Oförmåga att övervinna dessa ting kommer att hindra oss att lösa vår stora uppgift att bygga ett socialistiskt samhälle.

Som ni, kamrater, allesammans vet var uppkomsten av Kao Kangs och Jao Shu-shihs partifientliga förbund på inget sätt en tillfällighet, utan var ett skarpt uttryck för den intensiva klasskampen i vårt land i innevarande skede. Detta partifientliga förbunds brottsliga syfte var att splittra vårt parti och med konspirativa medel gripa högsta makten i partiet och staten och därmed jämna vägen för kontrarevolutionärernas återkomst. Under Centralkommitténs enade ledning har vårt parti krossat det partifientliga förbundet och blivit ännu mera enat och befäst. Detta är en viktig seger i vår kamp för socialismens sak.

Fallet Kao Kang och Jao Shu-shih tjänar som en viktig läxa för vårt parti, och alla dess medlemmar bör ta varning och göra sig säkra om att liknande fall inte kommer att upprepas på nytt i partiet. Kao Kang och Jao Shu-shih intrigerade och konspirerade, verkade i hemlighet i partiet och utsådde i smyg söndring bland kamrater, men utåt höll de god min för att kamouflera sin verksamhet. Denna var precis samma lumpna verksamhet som godsägarklassen och bourgeoisin vanligen tillgrep förr i tiden. I Kommunistiska manifestet säger Marx och Engels: "Kommunisterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter". Som kommunister, och inte minst som äldre partikadrer, måste vi alla vara öppna och ärliga politiskt, alltid redo att öppet uttrycka våra politiska åsikter och ta en ståndpunkt för eller emot i varje viktig politisk fråga. Vi får aldrig följa Kao Kangs och Jao Shu-shihs exempel och hemfalla till att intrigera.

Centralkommittén anser att det, för ändamålet att bygga ett socialistiskt samhälle, är nödvändigt att vid denna kritiska tidpunkt i överensstämmelse med partistadgarna bilda en central kontrollkommission för att ersätta den gamla kommissionen för inspektion av disciplinen. Dess syfte är att strama åt partidisciplinen i den nya perioden av intensiv klasskamp, att skärpa kampen mot alla slags brott mot lagen och mot disciplinen, och särskilt skydda oss emot upprepning av alla sådana som Kao-Jaos partifientliga förbund, vilka allvarligt sätter partiets intressen i fara.

Med hänsyn till olika tidigare läxor och faktum, att individuell visdom endast genom att sammansmältas med kollektiv visdom kan utnyttjas bättre så att färre misstag görs i vårt arbete, måste Centralkommittén och partikommittéerna på alla nivåer hålla fast vid principen om kollektiv ledning och fortsätta att bekämpa två avvikelser: personlig diktatur och decentralism. Vi måste förstå att kollektiv ledning och personligt ansvar är två sidor, som inte står i motsättning till men är förbundna med varandra. Och personligt ansvar och personlig diktatur, som kränker den kollektiva ledningens princip, är två helt olika saker.

De internationella betingelserna är för närvarande gynnsamma för vårt socialistiska uppbygge. Det socialistiska lägret med Sovjetunionen i spetsen är starkt, och dess led är enade, medan det imperialistiska lägret är svagt och angripet av otaliga oövervinneliga motsättningar och kriser. Inte desto mindre bör vi ha klart för oss att vi alltjämt omges av imperialistiska krafter och måste vara beredda mot alla möjliga oförutsedda händelser. Om imperialisterna i framtiden skulle släppa ett krig löst, är det mycket troligt att de sätter i gång ett överraskningsanfall liksom i Andra världskriget. Därför måste vi vara beredda, andligt och materiellt, för att undvika att bli tagna på sängen av en sådan plötslig vändning. Detta är en sida av saken. Den andra sidan är att de återstående kontrarevolutionära krafterna inom landet fortfarande är mycket aktiva, och utgående från fakta måste vi planmässigt och med urskiljning tilldela dem ytterligare slag för att än mer försvaga dessa dolda kontrarevolutionärer och säkra vårt socialistiska uppbygges trygghet. Om vi vidtar riktiga åtgärder gent emot dessa två sidor, kan vi hindra våra fiender från att göra oss allvarlig skada; i annat fall kan vi göra misstag.

Kamrater, vi befinner oss nu i en ny historisk period. Ett land i Östern med en befolkning på 600 miljoner som ska göra socialistisk revolution, ändra sitt ansikte och sin historias kurs, genomföra sin grundläggande industrialisering och socialistisk omvandling av jordbruk, hantverk och kapitalistisk industri och handel under loppet av omkring tre femårsplaner och komma ifatt eller gå förbi de mäktigaste kapitalistiska länderna i världen på några årtionden, måste, när det gör allt detta, oundvikligen möta lika många eller kanske till och med flera svårigheter än de mött under den demokratiska revolutionens period. Men likväl, kamrater, vi kommunister är kända för att vara oförskräckta inför svårigheter. Taktiskt måste vi ta alla svårigheter allvarligt. Vi måste inta en allvarlig hållning gent emot varje särskild svårighet, skapa de nödvändiga betingelserna, studera metoderna för att ta itu med dem och övervinna dem en efter en och bunt efter bunt. Vår erfarenhet från de gångna årtiondena visar, att vi verkligen lyckades övervinna varje svårighet som vi mötte. Alla slag av svårigheter måste vika inför kommunister, precis som i ordstävet: "Berg böjer sina huvuden och floder viker undan". Den lärdom vi drar av detta är, att vi kan förakta svårigheter. Här talar vi om strategi, om läget som helhet. Hur stor svårigheten än är, kan vi snabbt få klart för oss vad den går för. Svårigheter är ingenting annat än sådant som både naturen och våra fiender i samhället lägger i vår väg. Vi vet att imperialisterna, de inhemska kontrarevolutionärerna, deras agenter i vårt parti osv är enbart döende krafter medan vi själva utgör de nyfödda krafterna med sanningen på vår sida. Gent emot dem är vi alltid oövervinneliga. En granskning av vår historia sätter oss i stånd att se att detta stämmer. När vårt parti bildades år 1921 var det mycket litet och hade endast några tjugotal medlemmar, ändå växte det senare i styrka och lyckades med att störta sin mäktige inhemske fiende. Naturen som fiende kan också besegras. I naturen liksom i samhället är alla nyfödda krafter till sitt väsen oövervinneliga. Och tvärtom, alla de gamla krafterna, hur talrika de än är, är dömda att undanskaffas. Därför kan och måste vi förakta alla de svårigheter vi möter i denna värld, hur väldiga de än må vara och betrakta dem såsom inte ens värda att förakta. Sådan är vår optimism. Den har vetenskapliga grunder. Förutsatt att vi lär mer om marxismen-leninismen och naturvetenskaperna, kort sagt, mer om den objektiva världens lagar, och gör färre misstag av subjektivt slag är vi säkra om att uppnå våra mål i revolutionen och uppbygget.